Permission blev inte lika lång som jag hade hoppats på.
Fick vara hemma från klockan 17:30 till 00:00 bara.
Var hemma hos mamma mestadels av tiden och kollade på tv.

Idag var jag, mamma och Karin nere på stan och gick runt på stan
eftersom det var julskyltning. Köpte lite lotter och så fick jag en tröja
av mamma, som jag ska ta kort på sedan. Den är lite småkul faktiskt :)

Yummie, pepparkaksfilmjölken var riktig god faktiskt!
Smakade iofs mest bara kanel men ändå :)

Igår satt jag uppe rätt länge och tittade på tv med några andra patienter.
Då var det en kille i samma ålder som jag, som ville bjuda mig på godis.
Jag tackade (som vanligt) nej. Men varför egentligen?

Okej, jag var inte sugen men jag har fått för mig om att jag vill framstå som
så normal som möjligt inför nya människor. Vill inte vara den där som
ingen ens frågar om jag vill smaka när det bjuds på godsaker för att dom tänker typ
"äh, hon kommer inte vilja ha iallafall eftersom hon är anorektisk och inte äter" eller
"vi har ju frågat så många gånger om hon vill ha, men hon tackar ju alltid nej iallafall"

Jag är sämst på att förklara men ni kanske förstår vad jag menar ändå?

Köpte en ny filmjölk idag som jag såg att någon annan bloggare hade testat.
Den har smaken av pepparkaka :D Ska bli kul att testa den imorgon till frukosten.

Vid middagen idag var det en patient som åt risgrynsgröt med svartpeppar,
torkad dill och kanel på. Det måste ju varit underbart gott, eller vad tror ni? ;)
Känner mig hemsk som skrattar åt människor som är så tokiga,
men det är verkligen svårt att låta bli.

Det var ett jäkla tjutande från min sida igår.
Som ett litet småbarn tjöt jag typ hela dagen för att jag längtade hem så mycket
och för att jag inte fick veta hur det blir min permission som jag ska ha i helgen.
Får reda på det imorgon, vilket är lite irriterande eftersom jag ska hem på samma dag.

Aja, idag mår jag bättre iallafall.
Har varit nere en sväng på stan och köpt julklapp till min mamma.
Är nästan klar med alla paketen, har bara två stycken kvar att handla.
Efter shoppingen gick jag och personalen som var med mig till Mc Donalds,
där jag drack en Cola zero och han som var med mig tog sig en glass.
Har inte druckit Cola sedan jag blev inlagd faktiskt, så den satt fint :)

Jag får psykbryt på dom andra patienterna snart.
Står inte ut längre med att vara en nästintill fullkommligt normal tonåring inlåst
med människor runt 50+ som bara gråter, pratar med sig själva eller är maniska.

Personalen börjar också förstå att jag inte orkar vara här så mycket längre till,
så imorse fick jag faktiskt sitta själv i ett annat rum och äta, då jag inte klarade av
att äta med dom andra i matsalen. Jag menar, vem vill äta när någon smaskar
fruktansvärt mycket eller tvångsmässigt dreglar på golvet? Inte jag iallafall.

Förresten blev det inget bestämt igår hur min permission ska se ut i helgen
för min kontaktperson slutade tidigare än väntat, så det bestämms idag förmiddag istället.

Inatt blev det inte mycket till sömn.

Struntade i att ta min sömnmedicin igårkväll, för jag trodde jag skulle sova bra utan den,
men icke då. Vaknat flera gånger, kallsvettats och drömt mardrömmar.
Runt 3-tiden orkade jag inte vända och vrida på mig mer, och gick upp och fick mig en tablett.

Snart ska jag gå bort till bildterapin en stund, sedan ska jag gå hem en sväng och hämta
mina mellanringar till kameran och i eftermiddag ska jag och min kontaktperson ha samtal,
då vi ska komma fram till hur länge min permission ska vara som jag ska ha i helgen.
Själv hoppas jag på att jag får åka hem på lördag eftermiddag och komma tillbaka till
avdelningen cirka ett dygn efteråt. Fast självklart är jag hemma längre om jag får, men lite
realistisk måste jag ju vara ;)

Haha, så lustigt allt känns idag, när det inte är någon som springer efter mig hela tiden.
Känner mig så fri, vilket är otroligt skönt, för det var längesedan jag gjorde det,
även innan jag blev inlagd, då jag var helt instängd i mig själv pga anorexin.

Nyss var jag i simhallen, där jag simmade lite och gjorde qigongövningar.
Efteråt bastade jag en stund. Skönt i det här kalla (men otroligt fina) vädret :)

Började nästan grina inne i bastun. Av lycka.
Mår så jävla bra just nu, att jag knappt kan tro att det är sant.

Så var äntligen vägningen över.

Hade en sådan oro igårkväll när jag skulle lägga mig.
Kunde inte släppa tanken på vad som skulle kunna hända om jag inte hade gått upp i vikt.
Rör ju på mig mer nu, och därför är det ju större chans att jag stannar upp, vilket jag inte vill göra.

Aja, hade iallafall gått upp 0,3 kg, så nu står vågen på 41,6 kg.

Nu är det bara kvar 2 timmar tills jag är en (halvt?) fri kvinna.
Då släpps vaket på mig, och jag får äntligen äta själv och det absolut bästa av allt,
gå på toaletten ifred! :D

Räknade just ut att det är 75 dagar som jag haft personal med mig nästan hela tiden.
Egentligen, vad tiden har gått fort. Känns inte alls som jag varit här så länge faktiskt.

Imorgon är det vägning och simbassängen som står på schemat och så kommer mamma
på besök tror jag. Vet inte om pappa kanske kommer också, för han ska ta hit min systemkamera
som han lånat av mig nu under tiden jag varit här.

Får ju inte ha kamera egentligen, men nu när jag  kommer vara själv
på rummet är ju det ingen som märker av den.
Har ju redan min kompakta här, men den går ju inte
att ta "fina" bilder med, vilket jag saknar att göra.

Mohaha, jag vann.
Ångesten gick över när jag kom hem och jag fick i mig flera godisbitar.
Eller ska jag säga godisbitshalvor? Åt nämligen mest bara en halva av varje bit,
då jag inte tyckte speciellt mycket om något av det jag hade köpt plus att jag mådde
rätt illa efter ett tag. Men ändå :)

Jag kände mig så jävla normal igår, när jag, mamma och Karin satt där hemma i min soffa,
kollade på tv och  åt onyttigheter. Så underbar känsla!
Jag tror verkligen nu att allting kan bli precis som förut faktiskt.

Nu ska jag kämpa på så det bara smäller om det, så jag snart kan få komma hem
och uppleva flera sådana kvällar. Jag vet att jag sa förra gången jag blev inlagd att jag skulle
bli frisk och lämna kvar anorexin på sjukhuset, vilket jag ju inte gjorde, men den här gången ska jag det.
Jag lovar!

Nu är godiset köpt, och jag har massvis med ångest.
Men det ska fanimig inte stoppa mig från att äta det iallafall.
Då vinner ju anorexin, och det får den bara inte göra nu, när allting annat går så bra.

Jag vill verkligen inte ha ångest för en så faktiskt pass töntig sak som att äta socker.
Va fan, näringsdryckerna är ju fullproppade med både fett och socker, och dom har jag
ju inga som helst problem med längre. Så varför ska jag ha det för godis, som är 100 gånger godare?

Nej, nu får jag försöka tänka på annat istället, t.ex hur härligt det kommer bli att få komma hem :)

Så här kommer det se ut från och med måndag nästa vecka:

- Äta helt själv utan personal. Dock kommer dom i början "smyga" runt mig lite,
alltså kolla till mig lite då och då, så jag inte gör något som jag inte får.

- Ta ansvar själv att se till att jag vilar en halvtimme efter frukost, lunch och middag.

- Personalen ska endast vara med mig när jag är utomhus.
Får däremot gå till mina aktiviteter själv, som ligger utanför avdelningen,
såsom simmningen och arbetsterapin.

- Oförberedda vägningar. Jag kommer alltså bli vägd lite när som helst,
för att dom ska se att jag går upp i vikt, utan att jag ska kunna fuska innan vägningarna.

Om veckan går bra och jag sköter mig som jag ska, så kommer jag få åka hem över natten
och dessutom äta någon/några måltider hemma, i helgen som kommer.

Från och med måndag har jag inte vak längre!
Hur underbart är inte det på en skala?
Allt är precis som vanligt fast utan någon som följer efter mig hela tiden.
Är så sjukt glad just nu, men det förstår ni nog :)

Endast under min promenad måste jag ha personal med mig,
och självklart när jag ska åka ut i rullstol på eftermiddagen.
Men det kan man ju förstå, lite svårt att åka i den, utan att någon puttar på liksom :P

Idag, socialen på förmiddagen och samtal med läkaren på eftermiddagen.
Jag står fan inte ut här längre. Det känns verkligen nu att jag sitter på psyket.

Imorgon ska jag äntligen få åka hem. Jag dör av längtan.
Förresten så ska jag äta godis då. Även om jag inte är sugen.
Har inte gjort det på snart 9 månader, och nu är det dags att släppa förbudet mot det också.
Meningen är ju att jag ska bli kvitt alla mina förbud som jag byggt upp under sjukdomstiden.

Hur kul blir julen annars om jag forsätter med att ej tillåta mig själv att unna mig saker
som är onyttiga, typ pepparkakor, lussebullar och knäck?

Haha, mitt största problem nu är vad jag ska välja för godis.
Måste iallafall vara något som jag verkligen, verkligen tycker om.
Antingen blir det brända mandlar, skumtomtar eller lösgodis.
Vad tycker ni? :D

Vet ni vad jag gör just nu?
Jo jag sitter och äter torkade fikon, och det utan att det ens är med på mitt matschema.
Alltså är det inget jag är tvungen till att äta.

Och jag måste väl ärligt säga att ångesten finns med mig nu,
men va fan, jag måste ju lära mig att kunna unna mig nånting utan att det är på tvång jag äter det.

Det finns ännu en anledning till att jag äter fikon nu, och det är för magens skull.
Torkad frukt håller den igång, lite för bra, vilket gör att jag inte vill äta torkad frukt på dagen längre,
eftersom det faktiskt är både pinsamt och förnedrande att göra nr 2 på toaletten när någon tittar på.

Dagens vikt: 41,3 kg. Ökning med 0,8 kg sedan förra veckan.
Blev faktiskt förvånad över att jag hade gått upp så "mycket".
Men jag bryr mig inte. Jag ska en dag kunna leva med en normal vikt, så är det bara.

Dagens känsla och humör: Ledsen och arg när jag varit uppe på avdelningen och
glad och avslappnad under min promenad som jag tog på morgonen
och när jag fick gå till simhallen och bada.
Känslan av att känna mig sjukt ensam trots att jag alltid är med folk har också
kommit och gått. Jag vill ha och saknar närhet från någon.

Dagens köp: Världens mest praktiska jeans.
Ingen knapp eller dragkedja på, istället så är dom precis som mjukbyxor är runt magen.
Perfekt för mig som hatar att ha på mig byxor som spänner åt kring midjan.

Dagens "belöning": Eftersom jag hade ökat i vikt som jag skulle, så får jag från och med imorgon
vara ute och promenera i en timme på förmiddagen.

Dagens nya mat: En Valio gefilus MAX till frukost, eftersom jag är lättlurad och har gått på
all reklam om hur bra det ska vara för tröga magar att käka fil och sånt.
Hoppas nu allt tjat om det stämmer så min mage blir lite gladare framöver.
Till lunchen idag serverades det kebab, vilket jag inte käkat sedan slutet av förra året.
Sist jag åt det, kom det också upp lika snabbt som ner ungefär, eftersom kebab stått med
på min lista över saker som är förbjudna att äta utan att få ångest.
Nu kan jag nog stryka det från den löjliga listan.

Imorgon är det vägning och jag är nervös inför den faktiskt.
Inte för att jag ska ha gått upp massor i vikt, tvärtom.
Är rädd för att jag inte ska ha gått upp tillräckligt så mina promenader dras in.

Jag mår så bra utav dom så det finns knappt ord för det.
Känner mig piggare, friskare och gladare efter promenaderna.
Att bara känna att jag har energin till att överhuvudtaget röra på mig gör mig lycklig.

Ett stort plus i kanten är att om jag har ökat minst 0,5 kg tills imorgon,
då ska personalen som jobbar nu fråga min läkare om det är okej att jag får vara
ute och gå i en timme istället, så jag kan t.ex hinna gå en sväng på stan ibland och handla.
Hur bra skulle inte det vara? :D

Haha, jag mår på tok för bra just nu för att vara inlagd på en psykklinik för deprimerade.
Dom andra patienterna måste ju undra vad jag ens gör här.

Jösses, magen har verkligen kul idag med all torkad frukt och julmust den fått i sig :D
Känns som jag ska sprängas men hellre "normal" magvärk än laxeringmedelsvullnad
som jag hade typ hela tiden förut.

Inget extra-vak är insatt tills nästa vecka.
Kan det var så bra att dom planerar att ta bort vaket på mig helt och hållet?
Jag hoppas verkligen det. Tänk så glad jag skulle bli då :)

Gissa vem som får vara utan rullstolen utomhus en halvtimme per dag?
Jo, jag!

Jag sköter mig ju så bra just nu menar min läkare på, så det var jag värd :P
Plus att jag behöver få igång min cirkulation i kroppen, vilket jag får om
jag rör på mig lite. Självklart dras promenaderna in om jag skulle sluta gå upp i vikt.

Den 21 november, alltså nästa fredag har jag min första permission.
Från kl 20:00 fram tills midnatt. Då ska jag och familjen kolla på tv,
för då sänds det där Singing Bee-avsnittet som jag, mamma och Karin
var och kollade på i höstas när det spelades in.

Mötet idag var kort, men vi hann ändå prata om rätt mycket, men inte tillräckligt,
så imorgon blir det ytterligare ett.

Att bada i bassängen igår var underbart!
Mestadels av tiden låg jag mest och slappnade av i vattnet,
men fick också simma lite och göra en qigong-övning.
Nästa måndag ska jag dit igen, och jag längtar som bara sjutton.

Idag klockan 13 kommer min psykolog hit, som jag inte träffat sedan jag blev inlagd.
Vi ska ha möte då med min läkare och kontaktperson också.
Hoppas verkligen att dom kommer med något "nytt",
alltså något som gör att jag får lite mer frihet.
En sak som jag vet med säkerhet är ju iallafall att jag ska få åka hem på permission
nästa fredag, dock vet jag inte hur länge och så, men det ska vi nog prata om idag.

Jag är verkligen sjuk i huvudet.
Inatt drömde jag att jag var med om en gruppvåldtäkt, men att jag inte
brydde mig om att jag blev våldtagen bara för att killarna som utförde det hela såg bra ut.

Just nu längtar jag tills imorgon förmiddag, då jag äntligen ska få bada i simhallen.
Hoppas på att det är riktigt fult och ruskigt väder ute så det blir "mysigare" att
gå ner till den varma sköna bassängen :)

Förresten, nu har jag laddat upp en bild i min bilddagbok på en av mina teckningar,
som jag lovade för länge sedan att jag skulle visa er.

Jag tror nog att jag kommit in i puberteten för andra gången faktiskt.
Luktar svett, fått finnar igen och mina tuttar har börjat växa.
Nu fattas det bara mens.

Egentligen hade jag tänkt skriva ett långt inlägg om massa annat,
som jag tänker på just nu, men jag låter bli det.
Är manisk och känner mig störd så imorgon när allt är åter som vanligt igen (förhoppningsvis),
så kommer jag bara ångra att jag skrivit ut alla mina sjuka tankar :P
En annan dag kanske. Vi får se.

Japp, nu är den där. Fyran.
40,5 kg väger jag nu, och jag bryr mig inte ett dugg.
Livet är på tok för kort för att slösa bort det på att fundera och älta över en så löjlig sak.

Gah, jag kan bli så tokigt arg på den här sjukdomen.
Till vilken nytta är det att väga minimum, om man bara blir ful, ensam och egotrippad?
Nej, då väljer jag nog hellre att väga lite mer, bli snyggare, kunna umgås med kompisar igen,
och sluta bara tänka på mig själv. Det finns så mycket mer vettiga saker att ägna sin tid åt
än att bara tänka på vad man ska äta och inte äta, hur mycket man väger och vad man ska
göra för att bränna bort så mycket fett som det bara går.

När jag kommer hem ska jag göra allt det där som jag egentligen vill göra,
men som jag inte orkat för att anorexin stått i vägen för det hela tiden.
Då ska jag börjar fotografera, inreda mer i min lägenhet, börja umgås med Anna igen
och festa med mina gamla klasskamrater, precis som på den gamla goda tiden.
Anorexin ska inte få något som helst utrymme i min lägenhet när jag väl kommer hem.
Så, nu var det bestämt!

Idag är det två månader sedan jag blev inlagd,
och jag kan ärligt säga nu att jag är tacksam för att jag kom in på tvångsvård.
Tror inte jag hade klarat det här på egen hand, iallafall inte kommit så långt
som jag faktiskt gjort i behandlingen. Nu jävlar ska jag börja leva på riktigt igen! :)

Man kan nästa tro att jag fyller år idag också, så mycket presenter som jag fått.
Mamma och pappa var här förut, och mamma hade varit i Stockholm och köpt
lite saker till mig, b.la örhängen, snabbkaffe och bodylotion.

Jag fick också en liten tavla, med en broderad ängel på, av en annan patient.
Ritade ett vykort till honom för en vecka sedan, då han skulle hem över helgen.
När han kom tillbaka från permissionen frågade han mig om han fick adoptera mig :D
Han blev verkligen jätteglad för det jag gav honom, så därför fick jag en liten present av honom nu då.

Imorgon är det vägning i vanlig ordning och den här gången kommer vågen
visa en fyra i början, vilket den inte gjort nu på ett par månader.

Orkar jag ens bry mig..?

Så här ser min dag ut idag.

Kl 09:30 - Rulla med rullstolen bort till hemköp för att köpa någon "magvänlig" frukt, typ plommon.

Kl 11:00 - Sjukgymnastik, eller basal kroppskändedom kanske det heter.
Ska få hjälp med min hållning, då min rygg är så svag att jag inte kan sitta rakt allt för länge,
utan att jag automatiskt sitter som en krokig gammal gumma efter 2 sekunder typ.

Kl 12:00 - Bästa sjukhusmaten serveras idag, nämligen kålpudding. Mums!

Kl 14:00 - Mickan kommer och hälsar på under eftermiddagen, vilken tid vet jag inte riktigt än,
bara att det är efter klockan 14. Har inte träffat henne på flera månader.

Kl 17:45 - Pappa på besök.
Då ska han få ett pepparkakshjärta av mig, som en lite för tidig farsdag-present.

Jag mår så bra just nu.
Nästan för bra känns det som.

Anorexin är rejält tillplattad förtillfället, och jag har knappt någon ångest alls.
Inte för maten iallafall. T.ex så har jag ätit ketchup flera gånger och igår åt jag torkade
katrinplommon även fast jag vet att dom innehåller mycket mer kalorier än vad en vanlig frukt gör.

Men måste ju få igång magen och då är torkad frukt utmärkt.
Annan hjälp som jag tar till för att få igång den är mina flingor som jag skrev om tidigare,
bröd med linfrön i och krossad ananas.

Både personalen och min läkare tycker det går förvånansvärt bra för mig
och det tycker jag själv också. Kan nästan inte fatta att det ens kan gå så bra som det gör nu,
inte efter att ha varit nere så långt i sjukdomen som jag var för bara två månader sedan.
Men kanske just därför det går så bra för mig, att jag fått se den hemska delen av anorexin,
att jag blivit skrämd av den, att jag vet hur dåligt jag mådde och att jag aldrig mer vill dit igen.

Imorgon ska jag garnera pepparkakor med kristyr och lite annat pynt som jag köpt.
Ska bjuda dom andra patienterna när det är eftermiddagsfika sedan.
Jag själv ska inte äta någon. Nej, så långt kan jag inte strecka mig ännu att jag unnar
mig något i den stilen, men den dagen kommer också.
Det gäller ju att inte skynda fram alldelles för fort nu,
lätt att det blir ett bakslag då kan jag tänka mig.

Att man kan bli så glad av att bajsa, det visste jag inte. Haha.

Har inte ens påbörjat någon behandling ännu, ska börja med det idag, men det går tydligen
redan bättre på toaletten. Jag som inte kunnat gå på toa utan en överdos laxeringmedel på över ett år
hade inga problem med det alldelles nyss.

Kanske beror på mina nya flingor som jag började med iförrgår?
27 procent fibrer är det nämligen i dom.

Ikväll ska jag nog ladda upp lite bilder på teckningar som jag målat nu när jag varit här.
Mamma tog med sig min kamera hit igår, så nu kan jag börja fotografera lite om kvällarna
när jag inte har något vak längre :)