Har bytt ut julmusiken nu till partymusik, och tittar samtidigt på festbilder från förr.
Blir så jäkla sugen på att festa igen. Det är verkligen en sak som jag saknar.
Men den dagen kommer, då jag inte behöver vara här jämt.
Då blir det kalas hemma hos mig igen vill jag lova er :)

Idag åt jag en halstablett för första gången på över 8 månader.
Ni vet, en sådan där som smakar precis som godis.

Ett mycket stort steg mot friskhet för mig faktiskt, som har varit otroligt nervös
och ångestfylld för att äta sånt som liknar godis till smaken och konsistensen.

Vädret idag har ju inte precis varit rullstolsvänligt, så jag åkte hem på min "eftermiddagsrast".
Laddade ipoden full med julmusik, som jag ligger och lyssnar på nu :D

På förmiddagen var vädret lite bättre, så då var jag och handlade och kollade lite i en blomaffär.
Massvis med härligt julpynt och sånt. Gud, vad jag längtar till december!
Måtte jag vara dagpatient då, så jag kan pynta sönder min lägenhet.

Som jag skrev i tidigare inlägg så mår jag ju bättre nu när jag fått berätta hur allt ligger till.
Men inte nog med det! Hade samtal idag med min läkare och gissa vem som inte har vak på nätterna längre?

Fatta så jävla glad jag blev! Jag ska äntligen få sova helt själv!
Mellan klockan 20:00-07:00 är jag helt utan vak.
Jag får även duscha själv på morgonen :D

Verkligen den bästa dagen på väldigt, väldigt länge.

Idag känner jag för första gången på, ja jag vet inte hur länge, en sån otrolig lättnad.
Berättade om en stor hemlighet idag för min mamma, och all personal här.
Det är inget trevligt precis, och jag skämms lite för det men jag berättar det för er ändå.

Jag har under mer än ett års tid missbrukat laxeringsmedel.
Utan dom har jag alltså inte kunnat göra nr 2 på toaletten sedan hösten 2007.

Mer och mer har jag börjat känna av fysiska skador av dom, så som magvärk,
illamående och yrsel. Psykiskt har jag också farit illa av tabletterna då jag har varit
tvungen att smussla med dom här inne, tänka på när jag ska ta dom för att ingen ska se,
att jag måste ha nära till toaletten dom dagarna jag laxerat eftersom man blir akut skitnödig av dom osv.
Alla tankarna kring det har tärt något så syndigt på mitt humör och min psykiska hälsa.

Nu äntligen, så har jag lämnat över alla tabletterna och jag ska få hjälp med att få igång min mage
på ett naturligt sätt, så jag kan leva helt normalt när jag kommer ut härifrån och när jag blivit frisk.

Dagens vikt: 38,9 kg.
Alltså 0,3 kg sedan förra måndagens vägning.
Sjukdomen jublar, medans jag tycker det var för lite.
Vill hem och orkar inte med en sölig viktuppgång just nu faktiskt.

Dagens humör: Stabilt.
Kännt mig en gnutta manisk, och varit lite stressad men annars
har det varit rätt okej idag. Har åtminstone inte gråtit (ännu).

Dagens inköp: Frukt, som inte var god.
Fransk manikyr-ettiketter, som gör att den "vita kanten" blir rakare.
Fyra färgade pappersark och en penna.
Ciggaretter och tuggummin.

Vilket psykbryt jag fick igår. Fy fan. Aldrig mer vill jag bli så ledsen.

Började må sämre och sämre framåt tvåtiden igår.
Känslan av att allting bara är totalt meningslöst och att jag aldrig mer kommer
få komma hem var enorm. Bad om att få prata med min läkare, som tur var hade helgsjouren.

Vid fyratiden kom hon hit, och jag fick prata med henne. Ville få veta när jag kunde få
börja på med min dagvård, alltså hur mycket jag måste väga och så, innan jag kan
få börja med det. Min läkare har varit borta nu i några veckor och kunde inte svara på det just nu.
Hon sa även att det inte går att säga en speciell vikt heller, utan att det hänger på massa annat också.
Däremot ska hon och min kontaktperson göra upp en behandlingsplan på onsdag, vad hon nu
menar med det, vet jag inte riktigt.

Jag grät hejdlöst under samtalet, tårarna tog aldrig slut kändes det som och dom enda orden
jag kunde få fram typ vad "jag orkar inte mer".

Fick en större dos sobril efter samtalet, åt min middag, och sedan somnade jag
och blev väckt när det var dags för sista kvällsmålet. Helt slutkörd och trött.

Nu längtar jag till onsdag, och hoppas på att jag får en planering på hur min tid ska se ut här,
för jag orkar inte längre bara gå runt här om dagarna och inte veta ett piss om nånting.
Blir bara mer och mer deppig för varje dag som går i denna ovishet.
Saknaden efter det normala livet där hemma med min familj och Anna är så stark.

Jag mår bättre nu.

Dom senaste dagarna har jag inte mått något vidare, utan kännt mig apatisk och
börjat gråta för minsta lilla. Men nu har det vänt om igen.
Återligen har jag en mer ljus syn på livet. Ser fram emot saker igen och så :)

Trampade till anorexin lite igår vid middagsmaten.
Det serverades stuvade makaroner och köttbullar då, och jag tar aldrig
något utöver vad som finns på min tallrik, men igår så tog jag faktiskt lite ketchup.
Ingen sockerfri sådan, utan vanlig hederlig ketchup.

Maten smakade verkligen så mycket bättre, och smaken påminnde mycket om
mitt tidigare, friska liv, då jag åt ketchup till inprincip allting.
Fick ingen vidare ångest av det heller, vilket var tacksamt.

Fick en panik/ångest-attack igår igen.
Vad som utlöste den var nog en blandning mellan stress och en stark hemlängtan.
Som tidigare attacker fick jag jättesvårt att andas. Känns verkligen som det inte finns något syre
alls i luften när det händer, och hur mycket jag än försöker lugna ner mig så går det inte.

Mitt i allt så ringde som tur var mamma.
Hon kunde få ner mig på jorden igen :)

Mådde bättre psykiskt framåt kvällen, dock inte fysiskt då köket hade missat
att ge mig en lökfri sallad, och jag märkte inte det förens jag hade ätit upp halva.
Världens jävla magknip. Kunde knappt stå upp, och den hade inte gått över tills det var
läggdags, så jag somnade med det, men vaknade upp med bara en gnutta magvärk, tack o lov!

Snart kommer mamma hit och sällskapar mig en liten stund, sedan ska jag åka
på min dagliga rullstolspromenad ner till stan, och då ska jag nog sola lite solaruim.
Är fan likblek över hela kroppen, så lite sol skadar verkligen inte just nu.

Idag ska jag åka hem.

För första gången sedan den 9 september ska jag äntligen få se min älskade lägenhet igen.
Nu får ni inte tro att jag fått permission eller så, utan jag har nämligen
valt att ta min eftermiddagstimme till att åka rullstol dit.

Ska bli så skönt att kunna plocka med lite kläder som jag kan välja ut själv
och jag ska dessutom hämta med min hårförlägning, som jag beställde från internet i helgen.
Tror och hoppas den kommit med posten idag :)

En viktuppgång på 0,8 kg den här veckan.
Nu är det bara 1,5 kg kvar tills jag ser den där läskiga 4:an igen.

Har inte vägt över 40 kg på snart mer en ett halvår,
och ärligt talat så är jag totalt livrädd för att komma upp över det igen.

Hela den här dagen har jag kännt mig obekväm i mig själv, känner inte igen min kropp längre.
Tjock, mullig och klumpig är tre ord som passar bäst in på mig just nu, eller min sjukdom
försöker övertyga mig om det iallafall. Önskar att den lite mer vettiga Agnes hoppar in i skallen
på mig snart och berättar för mig att det är totalt omöjligt att se tjock ut om man väger 38,5 kg i min ålder.

Bara vikarier här idag också, fram tills någon gång på eftermiddagen.
Ingen, verkligen ingen av dom har fått någon som helst info om vad som gäller mig.
Varken hur mycket jag ska äta, när jag ska äta, vart dom ska sitta när jag äter osv.
Tur att man har en sådan stark hemlängtan att jag inte tar den här dagen som ett bra tillfälle
till att kunna äta mindre än vanligt. Har hållt mig precis enligt matlistan faktiskt.
Ett plus i kanten till mig där! :P

Tummen upp för gårdagen!

Dagen startade bra med raggmunk (gott!) till lunch.
Mycket roligare och mindre jobbigare att käka ju när man verkligen tycker om maten.

Eftermiddagen var lung och stillsam, då många patienter gick på permission över helgen.
Ju färre patienter det är här, ju bättre mår jag faktiskt, hur taskigt det än kan låta.

Men bäst av allt med gårdagen var självklart att jag fick utökad frigång!
Får nu vara ute i rullstol en halvtimme på förmiddagen, och en timme på eftermiddagen.
Inte bara inom sjukhusområdet, utan vart jag vill! :D

Efter beskedet om utökningen åkte jag ner på stan och handlade lite.
Köpte lite grejer i en hobbyaffär, som jag ska använda till min tavla som jag ska börja fixa med idag.

Pappa kom hit efter middagsmaten också, vilket var lika trevligt som vanligt :)

Vårdintyget (LPT:n) är nu förlängd fram till den 10 januari 2009.

Tack och lov kan den omprövas tidigare, alltså är det inte säkert att jag är inlagd så länge,
men läkarna kan bestämma över mig helt och hållet fram tills det datumet.

Har inte fått svar än från länsrätten, ifall ni undrar varför jag inte skrivit hur det gick med det där.
Ska fråga personalen snart, efter min vanliga middagsvila om dom hört något.
Vet ju redan med mig att dom kommer förlänga min tvångsvård, därför har jag inte ens
brytt mig om att fråga om svaret tidigare idag.

Väntar just nu spänt på svar från länsrätten.

Bad om att få dagvård, vilket jag hoppas innerligt att jag får men troligtvis blir
det ytterligare fyra månaders tvångsvård här på avdelningen.
Även fast jag får det sistnämda så kan det omprövas tidigare,
alltså kan den skrivas av tidigare även om fyra månader är bestämt.

Skriver lite senare i eftermiddag, när jag fått svar.
Håll tummarna för mig så länge!

Det blev ingen avslappning idag.
Är för lite personal här nu när både jag och en till har vak,
så det fanns inte utrymme för det idag.

Träffade min advokat på förmiddagen.
Han var riktigt trevlig, och gav mig lite hopp, även fast jag har en stark
känsla av att ingenting kommer bli som jag vill i nuläget.
Men man kan ju alltid hoppas.

Ska till länsrätten imorgon, klockan halv 10, vilket är tidigare än
vad jag trodde. Hade blivit tillsagd att det skulle ske någon gång under eftermiddagen nämligen.
Är just nu sjukt nervös inför imorgon vill jag lova er.

Ett kilo har jag gått upp sedan förra måndagens vägning.
Orkar inte ens bry mig. Vill bli frisk, normal och komma hem snart,
och då är det bara viktuppgång som hjälper och gäller.
Varför dra ut på det då liksom? Lika bra att få det överstökat nu.

Eftersom jag nu nått första målvikten så får jag från och med idag åka ut i rullstol
med personal med mig, runt sjukhusområdet i en halvtimme.

Andra saker jag ska sysselsätta mig med idag är förhoppningsvis
avslappning nu på förmiddagen. Är ju sagt att avdelningen ska börja med det idag.

Mamma kommer hit också någon gång under dagen, med lite vettigare kläder till mig
så jag kan se någorlunda normal ut imorgon när jag ska till länsrätten.
Kan ju inte komma dit i långkalsonger eller mjukisbrallor, som jag annars alltid har
på mig här. Ser sjukt slapp ut i det, så då får jag väl stanna här förevigt :P

Har inte skrivit på några dagar nu, och jag vet faktiskt inte riktigt varför :P
Lite nytt har väl hänt här som jag kan berätta om..

Ska upp i länsrätten på tisdag. Fick min journal igår med anteckningar från alla möten jag har
haft med olika läkare. Var rätt mycket i den som inte stämde som jag ska ta upp med advokaten.

Bl.a så har dom flera gånger skrivit fel om min vikt, att jag bara gick
upp 4 hg när jag var inlagd i våras, fast jag gick upp över 3 kg.
Stod också att jag bara gått upp "knappt" ett kilo sedan jag kom in i september.
Det stämmer absolut inte!

En sak som jag stör mig på som står 3 gånger i journalen är att jag har neonrosa hår.
Vad har det med min sjukdom att göra liksom?'
Står massa annat som inte stämmer eller som dom har beskrivit värre än vad det är
men det skriver om jag om någon annan dag, för nu orkar jag inte det.

För övrigt så har jag färgat håret svart igen, blivit totalt förälskad i dom nya
näringsdryckerna och fick nu ikväll äta risgrynsgröt till middagen
eftersom någon hade glömt beställa min specialmat.

Har inte mycket att skriva om just nu.
Dagarna ser ut precis som vanligt och inget nytt har hänt här.
Jag har iallafall lite småsaker att se fram emot dom kommande dagarna:

Fredag - Nya näringsdrycker som jag aldrig druckit tidigare.
Lite mer spännande smaker så som körsbär, cappusino och smultron.

Måndag - Avdelningen ska börja ha avslappning en halvtimme om dagen
och jag har troligtvis gått upp till 37 kg tills vägningen som sker samma dag,
vilket betyder att jag får komma ut i rullstol med personal.

En dag som jag inte ser fram emot är tisdag, nästa vecka.
Ska upp i länsrätten då om hurvida mitt LPT ska förlängas eller inte.
Har fått en advokat som ska hjälpa mig och så, men tror inte han/hon kommer
vara till så stor nytta. Kan inte tänka mig något annat än att dom förlänger tvångsvården.

Idag förlängdes min tvångsvård.

Den skulle "gått ut" om 3 dagar men läkarna m.fl ville förlänga den,
eftersom dom tror jag skulle skriva ut mig fortare än kvickt om den togs bort och för
att jag tydligen har en livshotande vikt fortfarande. Dessutom säger dom att jag inte mår bra.

Hahaha, så jävla fet jag är! :D
1,2 kg hade jag gått upp sedan förra måndagen.
Nya matschemat gjorde verkligen sitt om man säger så.

Det är många olika tankar kring dagens vägning.
Ena sidan av mig säger att det bara var bra att jag hade gått upp så pass mycket,
eftersom jag kommer hem fortare på det sättet. En annan sida säger att jag är
bautatjock och att det är äckligt att gå upp så fort i vikt, att jag typ borde skämmas.

Däremot tycker båda sidorna av mig att jag fortfarande har en låg vikt för min längd och ålder.
Att dom är eniga om det är ju bara positivt, eller hur?

Igår bara rasade allting.

Redan innan frukosten började jag må dåligt, vilket är mycket ovanligt.
Hela förmiddagen, och eftermiddagen mådde jag skit och var i ena stunden ilsken och arg,
och andra stunden grät jag. Framåt fyra-tiden rasade precis allting.
Fick en panik/ångest-attack som var den värsta jag någonsin haft.
Kunde inte andas, utan bara tjöt hejdlöst. Tack och lov var mamma här på besök just då.

Jag har ju skrivit tidigare att jag aldrig tänker ta någon ångestdämpande medicin, men igår
kunde jag bara inte låta bli. Det blev bara för mycket för mig igår, så jag orkade inte "känna" mer.
Tabletten hjälpte inte så värst mycket. Andningen lugnade ner sig.
Kunde även tugga maten när medicinen hade börjat verka vilket jag inte kunde innan.
Men annars var den inte till någon hjälp alls.

Efter maten kom pappa hit. Då kände jag mig bättre för stunden.
Sedan när han hade gått, somnade jag och vaknade lagom till kvällsmålet.

När kvällsmålet var klart satt allt igång igen och  jag fick en till panikattack.
Grät, tog min nattmedicin och somnade gråtandes.
Fy fan vilken jävla dag.

Måste tacka mina underbara föräldrar <3
Utan dom hade jag aldrig klarat av gårdagen.

Jag vill så gärna hem och leva normalt igen.

Jag känner mig lite duktig idag faktiskt.
Utmanade mig själv till max imorse vid frukosten, genom att välja ost som pålägg.
Ost som är bland det mest förbjudna som finns i min lilla värld.
Bestämde mig redan igår kväll att jag skulle testa mig själv genom att äta det.
Här under kan ni se min "argument" för att välja ost.

- Jag tål ju inte leverpastej egentligen, eftersom det är lök i det, men har ändå valt
det då och då, med konsekvenser självklart. Uppblåst och värkande mage.
Har därför slutat välja det som pålägg vid måltiderna.
Det finns då bara skinka eller prickig korv att välja mellan, och skinka blir enformigt att
äta varje frukost och kvällsmål. Prickig korv tycker jag inte så mycket om, och så luktar
man korv om händerna i flera dagar efteråt.

- Varför ska anorexin bestämma att jag inte får äta ost? Jag tycker ju om det.
Att fortsätta förbjuda mig själv att käka "normala" produkter leder
inte till något bra alls. Det håller ju mig bara kvar i sjukdomen.

- Jag vill hem, och hem kommer jag bara om jag går upp i vikt.
Att då välja det mest fettsnåla hela tiden känns ju bara fel och korkat.