Liknade frågor brukar komma in lite då och då, så kanske på tiden att jag svarar,
men bara för den här gången, har mina anledningar till varför jag aldrig skriver om anorexin
längre och dessa tänker jag tyvärr inte gå in på...

Men en liten update på hur läget ligger till förtillfället:

- Godis och sånt är uteslutet. Inte ätit det sedan julafton.
Lightglass och popcorn går bra. Ärligt talat är jag inte speciellt sugen på nåt sånt ändå.
Antar att sötsug försvinner efter ett tag. Viss mat är också "förbjudet" fortfarande.

- Rör forfarande på mig tvångsmässigt, men det är jag ju van vid det här laget.
Tre år sedan jag blev sjuk nu, så de är ju inget nytt precis.

- Det enda "nya" skulle väl vara att jag börjat baka väldigt mycket. Vilket kan tyckas vara
anorektiskt eftersom jag själv varken ens smakar eller äter av det jag bakar, utan ger bort
allt till Philip eller till familjen. Fast jag tror ändå det är lite mer av min kreativa sida som spelar
störst roll där, älskar att hålla på med händerna och så gillar jag att fotografera bakverken
efteråt och göra stiliga bilder av dom i photoshop sedan. Men ja, det finns ju också en liten
röst i min sjuka skalle som säger att jag absolut inte får äta av det jag gjort, men det gör
inget för jag vill oftast inte ens ha.

Det finns annat också, men inget som jag ens orkar tänka efter på vad, för jag är så jävla
van vid allt, så jag tänker knappt på det själv. MEN en sak är helt klart, jag lever ju verkligen
mycket, mycket bättre nu än innan tvångsvården. Jag har orken, livsglädjen m.m, som inte alls
fanns där för 1,5 år sedan, så ni som är väldigt nere i en ätstörning just nu, kanske man
inte kan bli helt frisk, men det går verkligen att bli så mycket bättre, tänk på de :)

Haha, usch, allt blev bra krångligt skrivet men jag hoppas ni förstår! :)

...för alla snälla kommentarer i inlägget ett år :)

Tycker väl dock inte allting riktigt stämmer.
Alltså visst, det är nog inte många som lyckats bli så pass friska som jag, på så kort tid,
men ni får heller inte glömma att jag fortfarande är ätstörd i huvudet.

Hjärnspökena kommer troligtvis alltid finnas kvar där, och jag har svårt att nånsin ens tänka
mig att gå upp till en vikt som börjar på siffran 5. Inte på många år kommer jag våga det.

Jag äter fortfarande på ett väldigt ritualiskt sätt. Det blir alltså aldrig nästan nån variation på
det jag stoppar i mig. Alltid müsli, mackor med messmör, havregrynsgröt eller massvis med frukt.
Någonting annat äter jag inte, bara på helgerna, innan jag ska festa, för jag är rädd för att jag
annars ska däcka eller få snefylla. Sötsaker och snacks har jag inte vågat ta för mig på flera veckor
nu förutom när jag är full. Då släpper det hela litegrann. Vilket allt annat också gör när man är berusad :P

Aja, nu vet ni. Kan faktiskt vara skönt att få ur sig lite ibland.

Just de, jag har ny hårfärg igen.